..Under en tid har jag kännt mig vilsen, vilsen i de ätstörningar jag haft och i mina tankar…Men när jag var hos min kurator i Onsdags så fick jag reda ut en sak med mig själv och att det har taggit 8 år att hitta är svårt…De finns fortfarande många frågetecken men nu är ett utrett i alla fall…
Jag har aldrig förståt varför just maten?! Varför började jag med maten? Varför varför mat? när det finns alkohol, droger osv… dessa kunde jag ju kontrolera men inte maten, varför?
Jag har ju ALDRIG direkt tyckt att jag varit tjock eller fet…Snarare tvärt om, i sommras kände jag mig nästan benig men endå så kände jag mig så STOR….
Min sanning har alltid varit att jag är stor, och stor och tjock är skillnad…Jag var alltid längst som barn, kom i pubilteten tidigt och det har väl bidragit till denna sanning som satt sig i mitt omedvetna. Jag har alltid sett mig själv som stor, inte tjock utan stor…Känner mig alltid störst vart jag än kommer, inte fet, utan stor…
Min kurator berättade att när hon var liten hade hon jämt kort hår, och hennes sanning är fortfarande att hon har kort hår..Så när frissan sa “Gud vad långt hår du har” så trodde hon henne inte, för hennes omedvetna sanning är att hon har kort hår…Trotts att värkligheten är en annan….
DEt känns skönt att kunna sätta ord på det är, för nu vet jag att jag måste jobba emot min omedvetna sanning. Ingen ting som jag funderar på utan den har bara funnis där som en Omedveten sanning, men nu är den medveten och jag ska jobba med den för att ge den en mer värklighets bild. Visst jag är LÅNG men jag tror inte att folk ser mig som en elefant…*skratt*
Nu vet jag vad jag ska jobba med för att kanske trivas bättre med mig själv….