I två dagar har jag satt och påbörjat mitt sista blogginlägg, det har kännts som om att skriva sitt självmordsbrev på många sätt och vis. Jag brukar alltid ha lätt att uttrycka mig i skrift men nu har raderna sakta klickat fram och sedan blivit raderade en stund senare. Att säga farväl till människor man inte känner men endå har bettyt så mycket för en genom så många år är svårt, skuldkännslor, dessa förbannade skulldkännslor. Och samtidigt som man tar farväl av alla dessa okännda (några kända) människor så ska man ta farväl av en stor del av sig själv. Vem är jag om jag inte är blogg sofi? 

Den här gången tänkte jag inte skylla på elaka kommentarer för de existerar knappt vilket jag är så tacksam över. Jag tänte inte skylla på att det tar för mycket tid.

“Om man alltid gör som man alltid gjort kommer man alltid få samma resultat” ligger något i det
I så många år har jag strävat efter de där magrutorna, efter odror på biceps så folk kollar på en på stan, efter uppmärksamheten, efter att vara en träningsgalning som folk ser upp till. Men nu när jag fått det, då vill jag inte ha det.
Alla dessa träningsbloggar och tuvär så tillhör ju min blogg en utav dem bidrar till denna enorma träningshets. Varför kan samhället inte bara ha Balans? Ett tag stod gymmen och gapade och vi svenskar blev fetare och fetare. Nu är de flesta gym fyllda och hälsa och kost är i spettsen på löpsedlarna. Och driver man en träningsblogg så ja, då är det status att ha de där rutorna på magen. och jag tror inte riktig tjag passar in, med den kost jag äter höhö och rutor på magen *skratt* folk får det inte att gå ihop undrar om doping är inblandat. Svar nej, jag tror bara att dessa människor underskattar sin egen kropp precis så som jag i många år underskattade min tills dess att jag lärde känna den, lyssnade på den och började leva tillsammans med den och inte emot den.

Jag minns så väl när jag började läsa Linda Fodors blogg, hon gick på diet, hade en super kropp. Den kroppen som jag ville ha. Därn satt jag såg mig själv som halvfet och misslyckad, stor och klumpig och visste att jag aldrig skulle kunna lyckas med det hon gjort. Jag skrev en elak kommentar till henne, fruktansvärt elak men de ord jag skrev var för att höja mig själv, en osäker 17åring. Den enda elaka kommenatr jag skrivit i mitt liv, jag gjorde de inte igen…

Under åren jag bloggat har jag utvecklas så mycket som människa och en dag stod jag där, jag stod där med det jag alltid drömt om. Rutor på magen, läsare som beundrade en, en fantastisk kropp och jag mådde värkligen fantastiskt. Jag var stark både på insidan och utsidan. Det jag kanske inte insåg var att jag tappade mig själv på vägen.

Drömmen om att få ha super kroppen, drömmen om att få vara någon i mina och andras ögon, drömmen om att endag få bli perssonligtränare och skriva krönikor och bli “berömd” har varit en strävan i så många år. Men nu, när jag nästan har allt det där så vill jag inte ha det längre.

(Tårar rinner för mina kinder) och detta är en enorm sorg att släppa, det kommer vara tufft, jag kommer få gråta och jag kommer sakna er, jag kommer sakna att skriva till er men samtidigt är det en enorm lättnad att ha fattat detta beslut.
Jag vill bara vara sofi, en i mängden som tränar för min skull för att må bra. Misstolka mig inte nu, jag har mått bra, jag har tränat för min skull men endå inte till 100% eftersom man har haft behovet att just blogga om det.

Men någon stans i mig så är jag så less på magrutor och muskler. Och jag är så otroligt ledsen att jag bidragit med min kropp till denna utseende fixerade värld. Jag vill inte vara en del av den längre.

Jag kommer fortsätta träna,för det är det jag älskar. Men bloggen lämnar jag bakom mig, den har blivit för stor, jag kan inte hantera den längre. Jag kanske utbildar mig till perssonlig tränare endå, jag kanske skriver en bok, jag kanske börjar blogga igen. Men just nu vill jag inte vara en bloggare längre.

Så vad skriver man? Jag vill skriva allt och lite till. Ge er goda råd, tipps och tankar så mycket so bubblar innom mig just nu.

Vi människor strävar efter att få tillhöra, det hör till vår natur. Vi är flokdjur, hamnar man utanför gruppen är man död. Vi är överlevare i grund och botten och hamnade man utanför gruppen för många tusen årsedan var man död, då överlevde man inte. Den starka överlever, herren på teppan, ledaren för gruppen gick säkrast.
Därför tror jag att många av oss srävar efter att bli just ledaren, man ska ha en bra utbildning, topp betyg, få ett bra jobb, tjäna bra med pengar, ha städat och fint hemma, helst en stor lägenhet som är inredd efter den modernaste inredningstidningen. Följa modet och ha en uppdaterad garderob, träna och hålla kroppen i trim, äta hälsosamt och hälst följa alla nya dieter och trender som kommer för att kunna diskutera det på lunch rasten. Man ska ha en stor vänkretts, vara en bra mamam/pappa, vara en god vän, hålla ihop familjen och hålla sig på toppen. Då är man någon, man är något.
Det som förr var vår överlevnads instinkt blir idag vår död. Sjukskrivningar, självmord, drog/alokohol problem. Man orkar inte och man faller.

Jag märker detta tydligt, speciellt i andras bloggar, de är så många tränings bloggare som jag bara vill krama om säga att magrutor inte är allt. Och det är så jag inser att jag med min mage har bidragit till detta ännu mer. För det vill jag be om ursäkt.

Ni är så många killar/ tjejer där ute kvinnor och män i alla åldrar vilket för mig är helt fantastiskt att jag och mina ord har kunnat hjälpa och sötta allt ifrån stina 16år till Daniel 35. Det är en häft kännsla som jag kommer bära med mig.

Det jag vill säga till er är att inget är omöjligt, man behöver inte svälta sig eller inta doping för att lyckas. Även om det för många blir en snabb lösning som sedan orsakar problem längre fram. Men vi tänker ofta här och nu, helst igår.

Ta vara på er själva, den enda som kan ta hand om dig och din kropp det är DU! Lev för dig själv. Vi lever bara en gång vad vi vet så ta vara på det, i morgon kan det vara över.
Man blir inte lyckligare av pengar eller berömelse. Man blir inte lyckligare av magrutor. Vem ska man vara lycklig för?

Det här känns så sjukt jävla ovärkligt ska ni veta och tårarna har runnit ned för mina kinder under hela inlägget. Men innom mig så vet jag att det här är det jag vill göra, det här är vad jag måste göra för att jag ska bli optimalt lycklig för min skulle bara bara bara för mig Jag vill bli anonym
En dag kanske jag börjar blogga igen, vem vet men nu ska jag testa andra vägar vilket känns läskitgt och spännande.
Och jag har inte en aning om vad som kommer hända, jag kastar mig ut för ett stup och jag har inte en aning om vart jag landar.

Hur det blir med bloggen? Jag vet inte ännu, kanske kommer den få finnas kvar, kanske kommer jag radera den. MEN den kommer inte att raderas förens den 29 Juni 2011 om det nu blir det jag väljer. Kanske blir det bara ett kort sommar uppehåll, kanske blir det för alltid. Men jag har bloggat i 6 år nu eller är det 5? Hmm…och jag måste ta reda på vad jag är utan bloggen. Så kanske blir det en dag eller två, kanske blir det en vecka eller ett år. Kanske blir det för alltid.. Tiden får visa

Jag Önskar er alla det bästa, för det är ni världa. Men alla ni som strävar efter att få stå på body finess sceenen. Fundera nooga och länge, varför? alla ni som jobbar ihjäl er, fundera noga VARFÖR? och mvg i alla ämnen? är det värlt det? och vad gör det om det är dam i hörnen?

LEV här och nu, Lev för din skull, sen kanske aldrig kmmer!!

Jag vill även passa på att ge er en låt, en låt som bettyt mycket för mig genom åren som varit mitt heligaste som jag hållt för mig själv, som varit min, som jag lyssnat på i sorg och i glädje. Men nu kanske någon annan där ute behöver den mer än mig, Kanske kan den ge någon de tankar och kännslor som den gett mig…

Jag vill även tacka alla er som följt mig i dessa år, som stöttat mig och peppat mig i glädje och sorg . Jag vill tacka David för den tid och det angagemang du laggt ned på mig och min blogg. Jag vill tacka Min älskade Mamma och pappa och Lille bror som är den underbaraste familj man kan ha, för det stöd ni ger mig och för att ni älskar mig.
Jag vill tacka min moster Annika, du betyder mer för mig än du tror. Med ditt härliga skratt och med din inställning.
Jag vill tacka mina älskade vänner Emma, Elin, Josefin, Anna, Emelie för att ni alltid stöttar mig i de beslut jag tar för att ni peppar mig i min träning och för att ni är helt underbara. Och mina alla andra kompisar som alltid finns där för mig.

Men framför allt vill jag tacka mig själv, för att jag får vara jag. För vet ni jag är helt perfekt precis så som jag är, alla kan ju se att det är jag

Med all Kärlek
Sofi Lindberg

If you can deram it, You CAN do it!
Låt inget få stoppa dig!
KUNDE JAG, DÅ KAN DU MED!!!!!

Godmorgon, ny dag igen
Hade tänkt att springa efter jobbet men under eftermiddagen igår fick jag super ont i halsen så jag lät bli Istället blev det att handla mat och titta på film
Har fortfarande känningar i halsen :/ Så vi får se om jag kör ikväll eller om jag skippar det med. Börjar jobba tidigare idag vilket innebär att jag får sluta tidigare med. Kan vara skönt
Nej nu ska jag sminka mig lite

Godmorgon Godmorgon
Regnvädret och de gråa molnen ligger fortfarande som ett tjockt täckte över Sandviken och de gör mig absolut ingenting då jag ska jobba hela dagen
Och för första gången på ja jag vet inte hur länge har jag ätit fil med flingor till frukost. Äter ju alltid min gröt men det var4 slut igår och jag han aldrig åka och handla så det fick bli fim Får se hur länge man står sig på det kanske blir hungrig på en gång Haha (intressangt att veta va:P) *HöHö*.
Tar som vanligt en Proteinshake till ala super protein complex. Nej dags att piffa till sig och åka mot Jobbet

Gud vilken mysig dag, det är endå lite mysigt att må dåligt Hahah, man är trött och seg i hela kroppen och man känner sig halvt överkörd och eftersom det är söndag och dåligt väder så har man bara fått lehga inne och dega
Tog en härlig powewalk med Josefin i rasande tempo på 70min på förmidagen sedan skulle Tommy och hanns gäng käka lunch på American Pizza plaze så jag haka på. Haha har fan ätit pizza 3 dagar den här veckan. Men men
Sedan tog jag tag i tvättstugan och en powernap på 2 timmar när jag kom  hem, slappade framför tvn och plcokade ihop sedan gårdagens party!
Sen fick jag något rus och släpade med T ut på en joggingrunda, trodde han skulle vägra då det regnade men han va fan taggad så vi begav oss iväg i regnet. Riktigt sjukt mysigt och härligt att springa i regn och super skönt med sällskap, han drog på bra lär jag säga och det var bara att haka på

Nu ska jag ladda på men en iskall Whey complete peach/mango som legat i frysen och mummsat till sig, lite EAA ska också i så musklerna får sin medecin
Sen blir det til att köpa käk, kanske sushi? och se en film, om jag känner mig rätt så dyker godispåsen fram med men de är jag värld efter den där springturen på ca 50min i raskt tempo

…Powerwalk sa Josefin och inte ska en bakfylla och 4 timmars halvdålig sömn stoppa mig heller Tror jag behöver frisk luft faktiskt. Nu kör vi!!

Åhh vilken toppen kväll det blev igår. Ska slänga upp lite bilder sedan. Kvällen blev helt perfekt. Vi var 4 goa tjejer hos mig som drack och dansa till skön musik och hade så himla trevligt, sedan drog vi vidare till en Uteservering och sedan in eller ja ut på Dansgolvet på Lobby och dansade gärnet och jag var väl minst sagt rund under fötterna *skratt* Hade så fruktansvärt roligt, dansa så svetten spruta och jag träffade även några goa bloggläsare som kom och pratade och smickrade upp mitt ego till max Tack gofisar så himla roligt när ni kommer fram speciellt när dte är Sandviken bor <3
Efter krogen blev det en kaffe på donken i trevligt sällskap och kvällen avslutades 04.40 och jag har precis ätit frukost, ska försöka sova en stund till innan det är dags att ta tag i dagen

…Gått bra att jobba idag och Powerwalken i morse blev mminst sagt BLÖT! Men men
Nu har vi mummsat pizza och Groggar upp (japp jag dricker alkohol *peppar peppar ta i trä* ) Nu kööör vi

..Jajjamän dags att dra på sig storstövlarna (haha ja nästan dock kanske inte så bekväma att traska i) vattenpölarna skymtar utanför fönstret medan regnet fyller på dem Jag har fyllt upp med EAA och Super cap Xtream och kaffe så klart och nu ska det traskas en Powerwalk innan frukosten

“Det finns inget dåligt väder, bara dålig inställning”

…Det blev ett svettigt och minst sagt flååååsigt back-intervallpass igår kväll i regnvädret.
-Uppvärmning: Jogga/sprang 10min
-Back intervaller: 11st upp och ner 70-95%
-2min vila
-Back-intervaller 5st rucha upp, jogga ner 50-100%
-Total intervalltid = 20min+2min vila
- Avslutning Sprang 15min
= Total tid = 45min + 2 min vila

Det tar så jävla bra med intervaller, speciellt i backe dels för uthållighet, flås, styrka, psykiskt osv. Man måste nästan köra mycket intervaller om man vill bli en snabbare löpare och om man vill springa längre sträckor. De flesta långdistans löpare ligger sällan och tränar lång distans pass på ca 2-fler mil under normala träningspass just för att den typen av sträckor sliter så förbannat på knän och senor osv. Då är intervaller i backe och på bana ett enkelt (host) sätt att träna upp mjölksyretröskeln, flåset, snabbheten och uthålligheten med intervaller utan att behöva ligga och nöta kilometrar och slita ut sig.

Väk hemma blev det snabbduch sedan knatade jag till Ica där jag mötte upp Elin och Emelie och hennes Tilde för att handla kvällsmys. Godis, chipps och korv med bröd. Sedan gjorde vi eller rättare sagt Emelie stod för kockeriet (Korv med bröd) och myste i hennes super sköna soffa.
Blev dock tidig kväller för mig då det är en arbets dag idag och jag ville ta mig upp på en Powerwalk innan jobbet