..Jag har ju för ett tag sedan beslutat mig för att bli blond igen, började bleka och i bortten blev det ljust och blont men resten rött. Tanken var sedan att göra slingor och låta solen bleka det. Men i samma stund som jag valde att bli blond igen och blekningen gjorde min hårbotten ljus så hände det något i mig. Helt plöttsligt blev jag ledsen, orkeslös, kände mig ful, äcklig och varje gång jag gick förbi spegeln ville jag bara gråta. I samma stund min botten blev ljus och jag satt upp håret så såg jag ut som gamla sofi. En sofi som jag inte ville vara.

Jag trodde den plöttsliga depritionen berodde på att jag var sjuk och förkyld eller att håret var rött och blassigt. Men så satt jag idag och kollade igenom min blogg, alla bilder där jag är blond är nästan förknippat med en otroligt olycklig tjej, en tjej som såg ned på sig själv, som spottade på sig själv och som misshandlade sig själv. När jag ser bilderna då jag är brunett så ser jag såå lycklig ut och jag ÄR värkligen lycklig på dem. En stark tjej har växt fram, en tjej som inte behöver pucha upp brösten till hakak och ha uringat till naveln, en tjej som accepterar sig själv för den hon är och älskar sig själv med alla fel och brister. En tjej som vuxit upp och mognat som inte bryr sig om vad andra tycker och tänker utan bara lever och mår bra precis så som hon är. En tjej som inte vill operera brösten för att de hänger lite eller är lite slitna, en tjej som älskar varje kroppsdel trotts de skavanker som finns för på min kropp blir det en fin helhet. En tjej som är trygg och säker i sig själv.

Jag vet att det inte sitter i hårfärgen, självförtroendet och självkännslan sitter inte där, Men jag behöver inte den blonda sofi nå mer för att överleva, hon behöver inte ständigt söka efter uppmärksamhet på ett desperat sätt. Nej jag vill vara mörk, jag trivs bäst så. I morgon ska det handlas färg igen, i morgon ska jag bli mig själv igen. Blonda sofi påminner mig för mycket om olycka, om någon som är desperat och någon som mår åt helvette fel. Nej brunett får jag vara!

2012 är formen en annan. 10år har det tagit…

…Eller ja luft mage?!
Fy fan, det gick inte att springa, inte ens jogga. Hann jogga 2 minuter innan magen skrek rätt ut i protest. Var bara att lyssna och gå hem igen idee att pressa kroppen när den inte mår bra och säger ifrån, suck. Ska ducha och spela minigolf istället. Är rädd att det snart går rykten om att man är gravdi också…

Lustigt ifrån detta….

……..Till det här innom 24 timmar, BÖN JÄVLAR!!!!!

Gud vad jag är elak, riktigt elak. Kommer ibland på mig själv med att håna mina läsare då jag sitter och små skrattar och dumförklarar många av era kommentarer :O
Ibland när något är så självklart för en själv så tycker man att alla som inte fattar är dum i huvudet. Förmodligen så som många Stavnings poliser anser om min stavning eller lika självklart som det är för oss att snö finns, kommer en människa och frågar vad snö är så tycker nog de flesta att den människan är ganska knäpp. Eller ja dålig jämförelse kanske men ni kanske förstår vad jag menar.
För mig är det idag en självklarhet att det inte finns något speciellt kosttillskott för att få armarna mer muskulösa eller att det inte finns något kosstillskott som spesefikt förbränner fettet på höfterna. Men jag glömder att jag också varit där på ruta ett, att jag sprang runt på ica som en yr höna och letade efter “kolhydrater” som jag hade fått höra att man skulle äta efter träning och inte hade jag då en susning om att det var en energikälla som fanns I viss mat. Jag trodde att det var en produkt.
Jag mins även första gången jag testade  proteinet whey-80, fick en prov shake av en ung kille på gymmet. Innan jag drack den diskuterade vi i flera minuter vad som skulle hända, jag fick som svar att jag skulle märka efter 2 timmar hur musklerna växte *skratt* “men jag skulle ju bara ta en shake så då skulle man inte märka det så mycket” Jag vågade aldrig mer testa whey-80, för jag trodde även att det var för dem som vägde 80kg och att whey 100 var för dem som vägde 100kg *skratt* 
Det tog även två år innan jag började träna axlar, för jag trodde att jag skulle bli “bred”, och alla frågor om hur brösten skulle bli och det fanns bara en tjej på gymmet som styrketränade då (detta var för 6årsedan då knappt några brudar gymmade) så jag brukade fråga henne. Och all denna rädsla för att bli “stor” …..

Jag har också stått där, det måste jag påminna mig själv om.
Ni är besvikna för att jag inte svarar på era kommentarer, men det är mycket krongligare att göra det här än vad det var på metro samt att jag har inte tid Jag älskar era kommentarer, de är det bästa jag vet och börjar varje morgon med att läsa dem och avslutar dagen på samma vis, det peppar mig och NI ger mig motivation. Men jag hínner inte blogga, jobba, träna, familj, vänner, städa, tvätta och sedan ska jag svara på ca 50mail och 50kommentarer. Jag hinner inte Men jag samman fattar alla era kommentarer och förösker skriva inlägg som berör de ämnen som ni ber om. Jag ska även föröska hinna med dagens fråga så ofta jag kan….

Förlåt vänner, fråga på så svarar jag på det jag kan om jag har tid. Era frågor ger mig inspration till inlägg så fråga på och håll ut, en dag kanske du kan läsa om ditt svar.
Jag vill även uppmärksamma gamla inlägg där många svar finns på en del av de frågor som ni ställer. Hitta inläggen i kategoreierna tex “Dagens fråga” där finns en del. För många har samma frågor!!!

Här har ni en UNG gym-sofi, visst är jag söt så säg

…Många nya läsare  undrar hur jag såg ut ifrån början…
Här är en otränad 13åring som spenderade dagarna på soffan med Billy pizza. Träning fanns inte på värlskartan och hade någon sagt till mig då att jag 4år senare skulle ha SM guld i bänkpress och svensktrekord hade jag as garvat, eller om någon hade visat att jag 8år senare skulle ha ett sexpack och 1/3 så små bröst…

Några gym år senare. Några hundra mil senare, några morgonpromenader senare!!!

Kunde jag, då kan DU!!!!

Måndag                   Tisdag                  Onsdag              Torsdag

 Måndag               Tisdag                    Onsdag             Torsdag

…Nu tror jag att jag droppat av mig det mesta av vättskan ifrån helgen, nu är det lite löst underhudsfett kvar sen alla lussebullar Även om jag önskar att det också bara var vättska *hahaha* men ja, för att bli av med det måste jag sluta stressa så förbannat och sluta slarva med måltiderna och kanske nöja mig med en lussebulle om dagen. *hihi* Men de skiker jag i. Stressen försvinner när skolan är klar och jag kan komma till ro i mitt nya liv och där med kommer rutiner med kosten också….

Alla bilder är tagna på morgonen innan frukost, har försökt spänna magen på samma sätt på alla. Dock är ljuset olika beroende på hur mycket sol det varit. Torsdagens bilder blev super mörka så där jämförde jag med Onsdagen istället. 

Så ja, det är OMÖJLIGT att gå upp i fett snabbt, det tar lång tid för kroppen att göra fett. Det första man lägger på sig är vatten därför akn man pendla massa kg ifrån dag till dag. Därför ska man INTE väga sig!!!! och stirra sig blind på vågen…..
Kolhydrater binder mycket vättska och trotts att jag äter mycket kolisar annars så blev det väl en blandning av exktremt mycket snabba kolhydrater, sallt och fett som gjorde att min kropp sög som en svamp.