Ni kommer in i början när jag berättar lite kort om min bullemi…

Förra året fick jag en riktig deprition på hösten, den har tydligen valt att slå till NU i år. *suck* Någon läsare skrev att jag var duktig, duktig är det sista jag känner mig just nu. Jag tar mig intr för saker, jag ligger där i den där förbannade soffan och låter tiden ticka. Känner mig värdelös, jag ÄR INTE värdelös men jag känner mig så. Tycker sååå synd om mig själv och känner mig ensamast och eländigast i hela världen, tröst äter kakor och godis och sover en hel del.

Egentligen borde jag göra sådant som ger energi, träna, vara ute, hitta på saker, studera och umgås med dem jag älskar och som ger energi. Tror ni att man gör det? Knappast, röven växer fast i soffan och handen i godisskålen och man får mindre och mindre energi och mår sämre och sämre. Varför är man så jävla korkad? seriöst? För jag vet vad problemet är och jag vet vad lösningen är. Probem= instängd, ensamhet, tröstäta, lat, tycker synd om sig själv = ond spiral. Lösning, ja de ovanstående de som ger enrgi. ENDÅ är man så jävla dum så man håller sig i sin lilla tyck synd om sig bubbla.

Jag är en trygghetsmänniska, jag behöver rutin och trygghet för att må bra. De senaste veckorna med flytt och allt kaos som var med det innebar en omrörning i min perfekta gryta. Nu kokar den över och smakar skit. Kocken måste få ordning på den igen helt enkelt och det kan nog ta lite tid. Att hitta trygghet och rutin på ett nyttställe tar tid. Magnus är helt underbar, utan honnom hade jag nog varit mer vrak än jag är nu hahaha. Jag tar mig och tränar omotiverat då och då vilket är tur för något annat gör jag inte annat än blivit soffhängare igen och det har dess ingrodda minnen och ångest det med men det är en annan histora.
Jag är van att ha hundra bollar i luften ifrån dess att jag går upp tills dess att jag går och lägger mig men nu, nu orkar jag inte ens öppna en studiebok fast att jag har hela veckan på mig. Jag har hamnat i koma, haha ja jag tror fan de. Jag är en människa som laddar batterierna genom att aktiveras ja jag är nog som en bil. När bilen körs laddas batteriet när den bara står still laddas batteriet ur.

Jag är just nu ett urladdat bilbatteri som behöver en skjuss i baken och en el dänga för att komma igång.
Någon som har ett par startkablar över? Hmm inte? aja, jag får hitta på ett sätt att få ingån batteriet på så jag kan ta mig upp på vägen igen för här i ett lerit dike trivs jag inte.
En del människor skulle göra allt för att få ha mitt liv, ligga på soffan och pilla naveln. Meeen jag fixar det inte, en timme är det skönt. Nu är det faaan inte skönt. Jag måste laddas upp, laddas om och hålla igång.

Nu ska jag sova men först en super protein complex shake! Min kropp lär behöva det efter dagens (dágarnas) socker frossa
. Magnus jobbar natt och Tack josefin för att du fick ut mig, jag behövde damas av med den där lugna promenaden i kvällsluften.

Jägare och samlare, redan där organiserade vi oss för att försörja oss för att överleva. Vi utcecklades, bosatteoss och slutade med Nomadlivet, började odla spannmål och ha boskap trotts de risker som kom med det livet så valde vi endå att stanna på en bofastplatts, sjukdommar, eppedimier, missväxt, dålig skörd osv plågade människorna enormt men endå stannade vi på grund av den basala tryggheten att ha en fastplatts, gemenskap och trygghet.
Och så har det rullat på och här står vi idag, med överföd som dåtidens människor inte kunde drömma om. Idag är inte problemet hur maten ska förvaras eller hur vi ska kunna försörja alla. (inte i vår del av världen i alla fall) Utan det stora problemet idag är HUR SLUTAR VI ÄTA?

Överallt bombas vi av kostråd, experter, dieter, soppor, låg kcal kost, träningstipps och metoder hit och dit. På lunchrasten diskuterar maioriteten i fika rummet kost och dieter. Ett spännande intresse eller en fixerings edepimi? Vart går gränsen?

varje dag får jag 1000frågor om vilken diet som är den bästa? Diskutionen om LCHF och GI som är de största metoderna just nu håller i och det har blivit som två läger som krigar emot varandra där man kastar studier och åsikter på varandra.
Såg ni kvällsöppet på tv4 igår? -Jag blev bara så jävla arg. Varför ska det vara så svårt att låta människor äta vad dem vill? Finns det ”Den bästa” den bästa lär ju endå vara den man mår bra utav.

Jag funderade för ett tag sedan att prova LCHF då jag varit så emot det men aldrig gett det en ärlig changs. Hur skulle min träningpåvärkas, min återhämtning, mina resultat, mitt måeende, humör, sömn osv. Sam,t så var jag även sugen att se hur inre delar av kroppen skulle fungera, hjärna, blodvärlden, kolesterolvärden, sockervärlden, osv osv.
Jag funderade helt seriöst länge på detta, skulle jag över ge ”Sofi metoden som hatar metoder” och under en tid försöka leva på LCHF.
 

(kommentar till bilden: Helt UNDERBART, prefekt att du hittat en kost som du mår bra utav och vill leva med, glad för din skull. Det kanske inte passar mig men det glädjer mig att det fungerar för dig)

Igår kom mitt beslut. Aldrig, eller absålut inte just nu. När man ska ändra sin kost eller göra någon förändring finns det några pungter jag tycker är viktiga att man funderar på….

1. Varför?
Varför ska du ändra din kost på det här viset? Mår du dåligt av det du äter idag?

2. Kan du tänka dig att leva på följande vis livet ut? Hur tänker du? är det en 3 månaders diet eller ska du leva lika hela livet? Passar det din livsstil?

3.  Vad talar för och emot den här kosten, bli medveten. Risker du vill ta?

4. Åter igen, VARFÖR? varför gör du detta? följer en tränd? vill bli medveten? gör som alla andra?

Mina svar blev följande:
1. Kul att testa, ge det en changs (varför?) alla pratar ju om det (varför?) det är väl mode? (varför?) men det ska ju vara så himla bra (varför) håller blodsockret på jämnare nivå och sådant (varför?) Ja man jag äter ju så mycket skit pizza, godis, chipps, kakor och bullar (varför?) Det är ju så jävla gott, unnar mig gärna sådant när jag tränar mycket jag njuter ju av det (så varför) kanske kan vara bra att sluta (varför?)Mja för blodsockret, blodkärlden osv (varför?) ……Mina tester är perfekta, jag mår perfekt, har grym energi, kan träna hårt och återhämtar mig otroligt snabbt, sover otroligt bra, är för det mesta otroligt pigg och mitt humör ligger på jämn nivå. Jag äter vad jag vill när jag vill och jag älskar sötsaker det är livskvalitet för mig.

2. haha nej jag vill h mina sötsaker, jag älskar dem ju men man vet ju aldrig jag kanske inte vill ha dem om jag gillar lchf (så du vill aldrig mer äta bakadpotatis, lösgodis sofi lösgodis, semlor, fruktsallader, rostade mackor, toast, potatis, bullgur, groft bröd, GRÖT!!!! Sof…i morgon GRÖTEN kan du leva utan den?) Helt ärligt att börja en morgon utan min specialgröt vore som att ta livet av sig. Jag vill ha min GRÖT!!!!

3. Jag tränar mycket, behöver kolhydraterna, jag älskar socker och kostfibrer, höjt blodfett, hjärnan riskeras att på sikt bli slöare. Inte värlt eller? hmm inte kommit fram till någon åsiokt på den här pungten.

4. Medveten, intresserad, nyfiken, öppensinnad.

Slutgiltligt svar: Varför ändra det som redan är bra? Varför ta bort sådant som jag njuter och finner glädje i. Jag har inga hälsoproblem, jag mår utmärkt, min kropp ser bra ut både på utsidan och insidan, den orkar presstrera, jag sover hela nätterna och känner mig pigg. Nej just nu kör jag på som vanligt.

Jag var förr emot LCHF idag har jag ändrat min åsikt, den är blank. Alla människor får fylla deras meny med precis vad dem vill. (så länge jag får äta det jag vill) Vad vi vet idag så har vi bara fått ett liv och vi lär själva få välja vad vi vill göra med det vad vi vill fylla våra kroppar och magsäckar med. Vi lägger ned för mycket tid på hur andra sköter sin kost, jag vet inte hur många av er som dagligen påminner mig om vad socker och härdade fetter göt med min kropp, So? MIN KROPP?!!!!
Vill jag äta pizza 7 dagar i veckan då gör jag det, mitt val, mitt ansvar, mitt måeende mitt liv. vad är problemet? Det är väl helt galet endå, med tanke på det jag stoppar i mig och på de läkarna säger. Jag får beröm för mitt minimala bukfett (fett krig organ som är farligt, fett som oftast inte syns man måste göra en röntgen) jag får beröm för mina läga kolesterlol världen (mycket på grund av all gröt jag äter tror jag haha) jag får beröm för ett bra blodsocker och mitt perfekta blodtryck. Jag mår helt fantastiskt bra. jag äter sådant som  jag älskar, både av de som anses vara bra och de som anses vara dåligt. Jag kan unna mig den där extra semlan varje kväll, jag kan unna mig pizza och burgare hur ofta jag vill för att jag äter så varierat och tränar och rör på mig så mycket som jag gör. ENDÅ klagar ni läsare på all skit jag stoppar i mig. Lustigt! Mycket lustigt!

Men Nu kommer MEN’ET!!!
Det finns dem som inte mår bra av deras sätt att äta och leva, de mår skit av den kosthållning de äter. Sömnproblem, fettma, hetsätningar, matberoende, socker beroeende, socker sjuka, trötta, orkeslösa, obalans.
Då kanske det är dags för förändring. Jag är utbildad kostrådgivare och har hjälpt en del människor privat för att vara ”snäll?” och det viktigaste jag anser vara är dessa pungter ovan. När jag och perssonen framför mig vet vad problemet är så hittar man en lösning. Man börjar bygga upp en ny kost ifrån grunden. Det kanske handlar om att få nya vanor och att tappa något kg, finslipa formen, må bättre, bli hälsosammare, piggare, orka mer osv osv. men i nästan alla fall så finns det EN enda liten förändring som är AVGÖRANDE för den här människan.

RUTIN!
Att få in en rutin på att kroppen får mat, nästan 6-7gr omdagen sedan spelar det ingen roll om det slank ned en bulle klockan 3 på eftermiddagen istället för den där proteinshaken och hårdmackan. Utan just att få in rutinen att äta regelbundet är avgörande för många och oavsätt vilken diet en människa börjar följa så finns det någon form av rutin i dem.

Min perssonliga åsikt är att rutin är super duper viktigt, när man får in rutin på tider så kan man sedan ändra innehållet i målen.

Så vad jag ville säga är, SKÖT DITT SÅ SKÖTER JAG MITT!!! – Hahaha nääe men nästan. Vill kajsa äta morötter 3 gr omdagen ja men låt henne göra det då. Låt henne komma till dig när hon uptäcker problemet av den typen av kost för det är INGEN IDEE att argumentera sina egna åsikter inför en annan människa som har sina uppfattningar. man man berätta vad som man själv mår bra utav men att starta ett krig som ingen kan vinna när alla är olika är meningslöst.
När mina vänner och bekanta kommer och säger ”sofi jag ska testa den där metoden” Jag säger -Lycka till, köör hoppas den fungerar.
Antingen återkommer de en vecka eller någon månad senare och säger ”Fan det funkade inte kan du ge mig tipps, hur ska jag göra för att förändra det här, jag sover ju så dåligt” eller så kommer dem ” Sofi det funkar skit bra, jag mår toppen, sover som en gud”
-vad härligt, då blir jag lycklig för dem så klart!!!
Man måste ju testa sig fram, alla är olika. Klädstil, kost, smak, längd, bredd osv. Låt oss alla vara olika och hjälp när någon VILL ha hjälp!!!

Varför inte låta kissie rasa i vikt, låt henne leva på barnmat, spy upp sin mat och bli ett spagettiem om hon vill, hennes val. En dag kanske hon tänker annorluna eller vill leva annorlunda. Men vad du än säger till henne, hur sjuk hon är, hur korkad hon är hur farligt det är osv osv så kommer hon fullständigt strunta i dig, det kommer garanterat bli värre. Säg din åsikt, nej men fy barnmat, mår du bra av det? får du energi? är det gott? ucha så skulle jag aldrig vilja äta. Det passar inte mig. Men jag finns om du känner att du vil ha stöd i att börja äta något annat.

…Nu sitter jag här som snart en 22åring med magproblem och en mun som faller samman, med halsmandlar och köttlar som sväller jätte lätt och nu kan jag sräe tillbaka och tänka ”var det värlt det” och kuraton jag träffade första gången när jag var 14 kan säga ”vad var det jag sa”…Men jag hade inga problem då, det gick ju hur bra som hälst att äta och spy. Varför skulle jag som åt och spydde 7 gånger om dagen, som kunde vräka i mig 5 pizzor och 3liter glass få magproblem? varför skulle mina tänder spricka sönder ör att jag spydde konstant och inte svällde mina köttlar av alla ansträngande framkallande kräkningar.. Nej nej det hände inte mig, min kropp var super den klarade allt. Ett tag!

Allt gick så lätt och jag var nog själv förvånad över att min kropp klarade det så bra. Det man inte tänker på är att det inte händer under stundens hetta utan att de problemen kommer i framtiden. Att man plågat och misshandlat sin kropp ger effekter på sikt, men å gick det ju bra. Det skulle inte hända mig…

Du sitter säkert där, precis så som mig när jag var 14-18 år och tänker ”äh min kropp klarar det här” men vet du det gör den inte! att svälta, hetsäta, kräkas, laxera under en tid fixar inte kroppen. Du kommer kanske inte märka det nu, eller i morgon men om 10-15år så sitter du där precis så som jag gör idag och undrar var det värlt det?

Tyvärr insåg jag försent aatt tortyren som min kropp dagligen utsattes för inte skulle hålla i längden. Den tiden är förbi visst men baksmällan får jag ta nu.
Tandläkan här näst, kommer bli plågsam lunch idag, ett besök av smärta som får påminna mig om vad jag höll på med., Ett straff jag får ta. Då dövadejag den psykiska smärtan på ett korkat sätt. Idag får jag ta den fysiska smärtan.
 

Jag skriver detta till dig, du som är som jag var då. DET ÄR INTE VÄRT DET och tro mig det KOMMER HÄNDA DIG!  Sluta innan det är för sent eller så får du helt enkelt börja spara pengar till tandläkarens kostnader, du får förbereda dig för sjukhusbesök och kraftiga magsmärtor. Är det ett pris du är berädd att betala?
Jag ångrar mig, jag ångrar mig såp in i helvette. Nu är jag rädd, vad kommer här näst? jag är 22år idag och min mun kolappsar, hur ser den ut om 10år? Jag hoppas att jag han sluta i tid, att kroppen kommer rätta tillsig så smångom. Men idag får jag lida…

Kanske har du som så många andra gett ett nyårsslöfte och kaske har du som många andra gett ett nyårslöfte om att gå ned si och så många kilon. Börja röra på dig, äta hälsosammare och kanske var du en av dem som tryckte i sig chokladasken innan tolv för att sedan efter tolvslaget börja följa den där dieten, soppor, hög fett, låg fett, kalorier, poäng och ja allt vad man nu kan ha för sig. Kanske börjar ditt gymkort att gälla igår och kanske är du redan less på att dricka den där soppan.
Grattis du har förmodligen redan ”misslyckats” kanske har du redan hunnit öppnat kylen 100gånger för att se om något spännande finns där osm du inte sätt trotts att du kanske inte får äta det , du kanske inte har tänkt att äta det (du har ju din diet) meeen du vill bara se om det finns där.
Kanske har du hunnit köra ditt första pass på gymmet och kanske vart du inte ens svettig, men du var ju i alla fall där eller hur? och du längtar inte tills nästa gång meeen du kommer gå dit, och titta lite i alla fall. Eller så är du en utav dem som har hunnit gått på 5 powerwalks, varit på gymmet 5gr och tagit 2 joggingturer. Som är tokladdad och springer och tittar på vågen minst 3 gr om dagen och hoppas att något ska hända.
Kanske har tankarna redan börjat snurra ”när det här är över ska jag äta….”  Kanske har tankarrna redan tagit över på ett eller annat sätt, suget, lusten, viljan, motivationen, målet, hunger, viljan, ice viljan, får, ine får.. Det kanske redan snurrar!

…Jag kommer inte vara den där grannen till dig som satt mitt emot dig på festen, dne som hurrar och taggar på dig, den som säger ”passa på att ät nu 5min kvar” ..jag kommer inte vara den där frun/mannen som peppar och stöttar ” du kommer fixa det här”…

..För det kommer du inte!!! Och Du har förmodligen redan avgett det här nyårs löftet många många gånger förr. Men den här gången, det här året ja då ska du lyckas. För ”NU” vill du ju värkligen…

Vad är då skillnaden det här året? egentligen? har du en bättre diet? testat ett annat gym? smakar sopporna bättre? finns det med tomarsmak i år? eller är LCHF det nya då du bara får frossa i grädde. Kanske middade du att den där rostademackan som du älskar försvinner, kanske missade du att äpple och banan inte längre ingår i dina måltider och kanske bara kanske har du inte räknat med att undvika godis, bulla, kakor, glass, pasta, potatis, frukt, bröd i alla kommande framtid? ELLER ska du börja äta som vanligt igen när du gått ned dina 15kilon?

..Japp Grattis, du kommer förmodligen avge precis samma löfte nästa år, du kommer åter igen sitta där 5min innan tolv och trycka i dig ”sista” biten av tårtan och ha laddat upp med sopporna hemma. Och nästa år är det kanske inte 15kg du ska gå ned utan du ska kanske gå ned 20kg för de 5 extra kilorna du laggt på dig under 2012.

Frågan är varför du år efter år sitter i samma båt, om dina metoder och dieter skulle fungera skulle du inte behöva ge något sådant nyårslöfte för du skulle redan ligga på din målvikt. MEN livet är inte enkelt, kost är inte enkelt. ”det är väl bara låta bli att äta den där bullen” -Jo visst, dock fungerar vi inte så. Människan är inte byggd så. Vi ska överleva, kroppen älskar fett, socker och sallt och kan man få den kombinationen i hop så ljublar kroppen och den belönar dig med fantastiska smaker och endorfiner, sockerkickar och lyckokännslor. Som ganska snart dör ut, då du kommer på dig själv med att ha smygit upp mitt i natten så ingen ska märka också plockar du fram den där påsen med skumtomtar som du ”glömde kasta”  när sopporna fyllde upp skafferiet och kakorna åkte ut. Av skulld och skam får du sedan gå och lägga dig….

Hur mår du?

Kanske är det inte den bästa dieten du ska leta efter, kanske är det inte den smabbaste viktnedgången du ska söka efter kanske är det inte den bästa träningsmetoden du ska använda dig av och kanske är det dags att ta tag i problemet i grunden.
Kanske innebär ett nytt år inget nytt liv. Du får inget nytt liv för att det blir nytt år, ditt sötsug försvinner inte för att det blir nytt år, sopporna du äter smakar inte bättre 2012 än vad de gjorde under 2011.
..och du, helt seriöst? vill du leva på soppor några veckor? vill du räkna poäng och hålla koll på kalorierna? Är det att leva? är det att må bra? är det ett bra sätt att nå dina mål på? Du är desperat, fast i en kropp du inte vill ha, en kostym som inte passar dig och du vill dra av den, den ska bort, du får panik då och då, du orkar inte mer. Vill inte ha det så…MEN vad är dett egentligen som får dig att känna dig instängd? Är det de där 20kg av övervikt? egentligen?…

Du vet förmodligen redan innan du avgett löftet att det inte kommer gå, det kommer inte hålla. Men du hoppas, du önskar och du tror att den här gången går det. Men du det gör det inte.
Visst du kanske går ned 10kg mer än förra året, du kanske står ut någon vecka längre meeen i slutändan av året så sitter du som sagt där igen…

Jag vill inte att du ska misslyckas, men jag tänker vara en utav dem som är ärliga emot dig. En utav dem som säger att du kommer misslyckas och att när du väl gör det så är det fullt naturligt, fullt normat, fullt naturligt. Det vore där emot konstigt om du lyckades. Kroppen vill inte svällta, den vill tugga, den vill jobba, den vill ha söt och slibb. Den kommer inte nöja sig med låg kaalori kost den kommer kriga. Du har staratat krig. Ett krig som du inte kan vinna.

Kanske är det dags att du och din kropp startar ett sammarbete, Kanske ska ni kramas och bli vänner och jobba med varandra istället för emot varnadra…

Det jag vill få fram är att det är inget misslyckande om du inte fixar det, det är naturligt!!!