I Torsdags förmiddag åkte jag upp till Högbo för att springa årets första runda där uppe. Jag var lite smått otaggad innan och orken var inte på topp, men jag kommer igång när jag väl är där tänkte jag. Så jag åkte upp, tog med mig ombyte för att kunna ducha där uppe så jag kunde åka direkt till skolan efter.

Första rundan i Högbo varje år brukar alltid vara tung, varken benen eller flåset är van vid de backarna. På hösten brukar det som sagt gå lättare.
Jag funderade på vilket spår jag skulle ta och bestämde mig för en kortare slinga för att inte få alla monster backar på en gång. Kände mig lite tung redan ifrån början men jag körde på, fina spår. (Det är skidspår där på vintern så de hade smällt undan bra) Efter 500m kom första backen, en backa som ”normalt” inte ens är en backe om man jämför med dem andra där uppe. De första backarna brukar vara lätt sprugna, man brukar inte ens märka av dem. I Torsdags märkte jag av den. Jag plågade, stånkade och stönade mig upp och hade låångt ifrån det temopo som jag normat har när jag lätt skuttar upp för den backen. I Torsdags var det som om någon gjort backen dubbelt så brant och tre gånger så låång, den tog fan aldrig slut. Jag släpade mig upp, steg efter steg, tryckte med all kraft jag hade och kom endå ingen stans.
När jag kom upp hade jag andan i halsen och jag var död, sten död, orkeslös, matt, kände mig värdelös. Det brukar ju gå så lätt, speciellt i den här backen, jag flyger ju för fan upp här…. Arg, besviken lunkade jag  vidare i ett lägre tempo för att hämta andan, strax där på ca 150m senare kommer nästa backe, ungefär samma stolek som den första. Samma lika där, när jag kom upp var jag sten död och fick stå kvar och flåsa en stund. Det kändes som om någon drog mig bakot när jag försökte ta mig upp för backen. HEMSKT, FRUKTANSVÄRT! KASS!!!

Nu var det inte roligt mer, jag gick på toppen av backen, satte händerna backom nacken och tittade upp bland träden för att andas. Vad faaan var det här? …

Jag ville inte springa mer, ville hem. Jävla skit vad dålig jag var. Inget tryck alls i benen, ingen andning för fem öre. Utan det var frustande, stonkande och stönande. Nej nu ville jag inge mer, jag ville hem. Jävla skit backar, skit högbo, skit skor. Allt var skit, jag var en skit. Nu skulle jag gå hem. Jag var kass, hatade löpning, hatade allt. Jag ska HEEEM!!!

Jag hade nu två val, i mina ögon just precis så där när jag kom upp ett val: Åka Hem!!!
Det självklara valet i första stund också  det enkla valet.
Vad skulle det bli för bättre av att åka hem? Hur mycket skulle mitt flås och min kondition bli bättre av det? Skulle jag orka mer och ha mer flås nästa gång jag åkte upp?

Altenativ två, ” Det kan bara bli bättre” se det som en rolig utmaning, glömma hur det ”brukar” kännas och se här och nu, idag och kommande dagar och sommar.
Ta varje steg för var det var, låta det vara tungt och jobbigt. Möta varje backe med kämpa glöd och inte tänka ” här brukar jag ju” utan glöma de som varit se här och nu. Börja om ifrån början!
 Njuta av det jobbiga som jag normalt gör fast i ”monster backarna” Nu var bebis backarna monster backar för mig. Då var jag tvungen att se dem som monster backar igen och jobba mig uppåt. Har man aldrig åkt skider hoppar min inte in i liften till backen ”Väggen” i sälen utan man börjar kanske i barnbacken och sedan tar dem röda, gröna, blåa och svarta.

Jag valde altenativ två. Det var fruktansvärt, låångt ifrån roligt, jag sprang, spurtade i backarna så gott det gick, stod still när jag kom upp och kämpade efter andan och lunkade, joggade, gick, spurtade. Plågsaaaamt!!
ca 6,8km blev det på 40minuter, jag är nöjd med tiden. Helt okej nöjd. För just där vid första backen trodde jag aldrig att jag skulle komma fram.

Nu vet jag vad jag behöver träna på den närmaste tiden. Back intervaller haha!

Vi har alltid två val, det första valet som ploppar upp brukar vara det självklaraste, men också det enklaste. Allt ska inte vara enkelt, det är okej att ha det jobbigt med.
Jag växte både psykiskt och fysiskt den rundan och nu under vår sesången kan det bara bli bättre till sommaren och hösten Till hösten kommer det vara barnbackar igen

// Sofi Lindberg

Fan va jag är taggad på långdistanslöpning nu känner jag
MEN (det finns alltid det där ”men”) som gäller för alla som börjar träna eller ökar upp sin träning. Man måste skynda långsamt. Kondition, uthållighet och muskelstyrka ökar ganska snabbt. Nackdelen är att leder, sener och kroppens andra delar inte hänger med i samma tempo och ökar man för snabbt är skade risken otroligt stor. Löparknä, benhinnor, hälsenan, ligamenten, höfterna, ja massa saker kan slitas ut. Detsamma vid gymträning, man ökar ganska snabbt i vikterna då muskeln växer sig starka fort och vänjer sig medan de små delarna runt om som festen, hinnor och senor inte hinner med i samma tempo och man skadar sig snabbt. Undrar varför de som kör mycket bänk pajar axlarna oftast?
Man ökar snabbt i kilon på hantlarna och delarna runt om hinner inte med och man får så smång om ont, kanske inte dagen efter, månaden efter utan senare i livet.
Så även fast jag sprungit i många många år nu så är 15km och uppåt en överbelastning för min kropp. Milen är den van vid, allt där över blir en belastning. Därför måste jag hålla i mig själv och Skynda långsamt, får ta max ett långdistans pass i veckan till att börja med. Känns lite tråkigt, men nödvändigt då jag vill hålla kroppen hel så länge det går.

Detsamma gäller för dig, du kanske har sprungit 5km jämt men nu ökat till milen. När man sprungit sin försa mil vill man inte göra annat. Men samma där, öka lååångsamt. Kondisen orkar, psyket pallar men inte resten. Utmana dig gärna, dina gränser, din kropps kapasitet för det är det som får oss att utvecklas MEN inte varje pass. Så skynda lååångsamt. Vi har hela livet på oss att träna om vi gör det på rätt sätt, heldre skynda långsamt i flera års tid än att stressa fram på några veckor och sedan drabbas av skador och kanske få vila hela livet.

Jag håller fast vid mitt husbygge som jag alltid refererar till, man måste vara noga med grunden och planeringen innan man spikar upp fasaden och sätter på skorsstenen. Man kan inte ”slarva” med grunden då kommer det falla som ett korthus så småning om, stress bygger man kommer man få ringa ”fusk bygganrna” då vattenskador, mögel är ett givet faktum. Bygg en stadig grund, ta bräda för bräda, spik för spik. Ingen idee att stressa, du har hela livet på dig att bygga ditt värk Njut under tiden, ta raster med saft och bulla, en bit i taget. Det ska vara roligt, säkert och givande!!!
Så håll hårt i hammaren nu och slå inte dig själv på tummen

Jag har fått mycket fina kommentarer ang mitt hår på sista tiden, tack för det
Många frågar vad jag använder för produkter då jag tränar så mycket så att håret inte ska torka ut osv. Jag tvättar håret ca 3 gånger i veckan och inte efter varje träningspass utan jag brukar försöka tima in en tvätt efter springturer för de är då jag blir mest svettig.
Jag använder inga speciellt dyra produkter, utan jag har hittat märket Matrix som jag köper hos frissan och trivs super bra med, använder en serie för tort och slitet hår och nu tänkte jag även testa de för färgat hår. Balsamet är tjockt och de kan man använda som inpackning med, så en gång i veckan får det sitta i 10minuter innan jag sköljer.

Sedan använder jag Matrix Design Pulse Loosely Defined Texture Creme som gör håret glansigt, de gör även att håret känns frächt längre och håller sig snyggt.
Innan jag fönar håret har jag en värmeskyddande spray, ibland använder jag även lite olika spryer ifrån Toni & Guy, oftast den värmeskyddande och deras ” beach curl spray” .
Jag använder aldig vanlig hår spray eller ja nästan aldrig, händer ytterst sällan. Tycker de torkar ur håret och gör att de ser fult ut. Istället har jag Jewel shimmer ifrån goldwell som är så sjukt jävla bra, använder den som har grad 2. Den gör att man kan få bort alla små hår som spretar, man kan fluffa till håret, de ser glansigt ut och det håller. Är helt kär i den.

Löpning handlar om att variera, det gör löpningen mycket roligare och mer utvecklande. och framför allt handlar löpning om att VÅGA. Våga testa trycka på våga ta nya vägar, våga ta en längre sträcka och VÅGA bli trött

Första stegetVill du testa springa men inte vågar? rädd för att inte orka? se ful ut? springa sagta?
VAD är det värsta som kan hända om du inte orkar? Jo du får gå en stund. Värre än så är det inte Alla kan, ja kunde ju lära mig, jag kommer väl ihåg hur jag plågade mig runt mina första 3km, joggandes/gående 2-3 gånger i veckan som 14åring. ALLA är nybörjare ifrån början. 

Gör det för din egen skull, inte för någon annans. Plugga i mp3n och testa. Jogga/gå ca 20-30minuter 3gånger i veckan. Efter 2 eller 3 veckor kommer du märka att det går lättare och lättare att du får gå mindre och mindre och så småning om kommer du få de där adrenalin kickarna när du är färdig vilket kommer göra att du kommer älska att jogga ännu mer. ALLT är bättre än inget, om du så orkar jogga 1 minut och går resten sedan så har du tagit ett första steg åt rätt håll.

Här finns ingen som kommer sätta ett betyg på din prestation så som i skolan. Det är DU som sätter betyget på dig själv, kanske får du ett MVG för att du bara har köpt ett par löparskor och tänkt tanken det kanske var ett ENORMT steg för dig. 

Andra stegetBekväma kläder och prylar är alltid trevligt och håller motivationen på topp. Man kan längta tills man får slänga på sig den där snygga löparjackan eller dra på den nya mp3n och lyssna på sin favorit musik.

Skriv dagbok efter varje pass, bloggen blir min form av utvädering där jag skriver kort om klännslan under/efter passet. Känn efter hur känndes de? visst du kanske inte orkade dina 3km och gick sista halvan men kanske hade du inte ens tänkt att ta dig ut ifrån början men gjorde det endå? eller kanske var det bara en skit dag men de kanske var mysigt att få komma ut endå? se det possetiva och peppa dig själv.
Finns fina träninsgdagböcker att köpa på Bokia tex om man nu inte vill blogga.

Pulsklocka/GPSÄr ett otroligt roligt redskap då man kan utevckla sin löpning ännu mer eller bara hålla koll på sin puls, pulszooner med en gps klocka kan du även se hastighet och längd.

Den här Garmin har gps funktioner så jag har hela tiden koll på hur fort jag springer och hur långt vilket gör träningen fantastiskt rolig.  Man kan även lägga in löparinformationen på datorn och se vart man sprungit, låta datorn göra ett träningspogram åt än med hjälp av den info den har ifrån din klocka med puls osv. Men det är för avancerat för mig än så länge *skratt* 
Garmin forerunner 110 Woman, heter den och kostar 2399 i ord pris. Dock brukar en del sport butiker ha bättre priser.

Fastnat i samma spår? Vill bli lite snabbare? Tröttnat?Det är väldigt enkelt att man fastnar i bekvämligheten, man joggar sin runda 3 gånger i veckan på ungefär samma tid. Då blir det ingen utvecklig heller, hjärtat vänjer sig, musklern vänjer sig och du kommer bli ganska uttråkad.

Jag fastnade i det spåret tills ungefär förra våren då jag började springa lite fart intervaller med Matilda och jag insåg att jag kunde ju trycka på, det var inte farligt, jag var döds trött men trött blir man ju endå 
Fartlek blev roligare och roligare jag kunde själv välja vilket tempo i viken sträcka. Sprang fort i 1km, lunka 500m, kuta 50meter, sprang fort 500m och ja allt vad man nu kände för. Gick ibland körde igen och det gav mig utveckling. ”Jaga haren,smyga sig på haren”Hittade en lyckstolpe och sprang som en tok dit, hittade ett hus, lunkade dit osv. Perfekt och helt anpassat efter min psykiska och fysiska förmåga. Utmana genom att leka i backar, korta sträckor, längre sträckor, på olika underlag och i olika väder.

Det enda du behöver är att VÅGA, din kropp klarar av det. Det är huvudet som bestämmer, du bestämmer vad DIN kropp ska göra. Du kan bara vinna!!!

Lycka till!