TOPP 100 MEST LÄSTA BLOGGARNA
FASHIONSTARS
SHOPPA MODE ONLINE
Nyårslöfte 2009, 2010, 2011 och 2012 gå ned i Vikt?!
Kanske har du som så många andra gett ett nyårsslöfte och kaske har du som många andra gett ett nyårslöfte om att gå ned si och så många kilon. Börja röra på dig, äta hälsosammare och kanske var du en av dem som tryckte i sig chokladasken innan tolv för att sedan efter tolvslaget börja följa den där dieten, soppor, hög fett, låg fett, kalorier, poäng och ja allt vad man nu kan ha för sig. Kanske börjar ditt gymkort att gälla igår och kanske är du redan less på att dricka den där soppan.
Grattis du har förmodligen redan “misslyckats” kanske har du redan hunnit öppnat kylen 100gånger för att se om något spännande finns där osm du inte sätt trotts att du kanske inte får äta det , du kanske inte har tänkt att äta det (du har ju din diet) meeen du vill bara se om det finns där.
Kanske har du hunnit köra ditt första pass på gymmet och kanske vart du inte ens svettig, men du var ju i alla fall där eller hur? och du längtar inte tills nästa gång meeen du kommer gå dit, och titta lite i alla fall. Eller så är du en utav dem som har hunnit gått på 5 powerwalks, varit på gymmet 5gr och tagit 2 joggingturer. Som är tokladdad och springer och tittar på vågen minst 3 gr om dagen och hoppas att något ska hända.
Kanske har tankarna redan börjat snurra “när det här är över ska jag äta….” Kanske har tankarrna redan tagit över på ett eller annat sätt, suget, lusten, viljan, motivationen, målet, hunger, viljan, ice viljan, får, ine får.. Det kanske redan snurrar!
…Jag kommer inte vara den där grannen till dig som satt mitt emot dig på festen, dne som hurrar och taggar på dig, den som säger “passa på att ät nu 5min kvar” ..jag kommer inte vara den där frun/mannen som peppar och stöttar ” du kommer fixa det här”…
..För det kommer du inte!!! Och Du har förmodligen redan avgett det här nyårs löftet många många gånger förr. Men den här gången, det här året ja då ska du lyckas. För “NU” vill du ju värkligen…
Vad är då skillnaden det här året? egentligen? har du en bättre diet? testat ett annat gym? smakar sopporna bättre? finns det med tomarsmak i år? eller är LCHF det nya då du bara får frossa i grädde. Kanske middade du att den där rostademackan som du älskar försvinner, kanske missade du att äpple och banan inte längre ingår i dina måltider och kanske bara kanske har du inte räknat med att undvika godis, bulla, kakor, glass, pasta, potatis, frukt, bröd i alla kommande framtid? ELLER ska du börja äta som vanligt igen när du gått ned dina 15kilon?
..Japp Grattis, du kommer förmodligen avge precis samma löfte nästa år, du kommer åter igen sitta där 5min innan tolv och trycka i dig “sista” biten av tårtan och ha laddat upp med sopporna hemma. Och nästa år är det kanske inte 15kg du ska gå ned utan du ska kanske gå ned 20kg för de 5 extra kilorna du laggt på dig under 2012.
Frågan är varför du år efter år sitter i samma båt, om dina metoder och dieter skulle fungera skulle du inte behöva ge något sådant nyårslöfte för du skulle redan ligga på din målvikt. MEN livet är inte enkelt, kost är inte enkelt. “det är väl bara låta bli att äta den där bullen” -Jo visst, dock fungerar vi inte så. Människan är inte byggd så. Vi ska överleva, kroppen älskar fett, socker och sallt och kan man få den kombinationen i hop så ljublar kroppen och den belönar dig med fantastiska smaker och endorfiner, sockerkickar och lyckokännslor. Som ganska snart dör ut, då du kommer på dig själv med att ha smygit upp mitt i natten så ingen ska märka också plockar du fram den där påsen med skumtomtar som du “glömde kasta” när sopporna fyllde upp skafferiet och kakorna åkte ut. Av skulld och skam får du sedan gå och lägga dig….
Hur mår du?
Kanske är det inte den bästa dieten du ska leta efter, kanske är det inte den smabbaste viktnedgången du ska söka efter kanske är det inte den bästa träningsmetoden du ska använda dig av och kanske är det dags att ta tag i problemet i grunden.
Kanske innebär ett nytt år inget nytt liv. Du får inget nytt liv för att det blir nytt år, ditt sötsug försvinner inte för att det blir nytt år, sopporna du äter smakar inte bättre 2012 än vad de gjorde under 2011.
..och du, helt seriöst? vill du leva på soppor några veckor? vill du räkna poäng och hålla koll på kalorierna? Är det att leva? är det att må bra? är det ett bra sätt att nå dina mål på? Du är desperat, fast i en kropp du inte vill ha, en kostym som inte passar dig och du vill dra av den, den ska bort, du får panik då och då, du orkar inte mer. Vill inte ha det så…MEN vad är dett egentligen som får dig att känna dig instängd? Är det de där 20kg av övervikt? egentligen?…
Du vet förmodligen redan innan du avgett löftet att det inte kommer gå, det kommer inte hålla. Men du hoppas, du önskar och du tror att den här gången går det. Men du det gör det inte.
Visst du kanske går ned 10kg mer än förra året, du kanske står ut någon vecka längre meeen i slutändan av året så sitter du som sagt där igen…
Jag vill inte att du ska misslyckas, men jag tänker vara en utav dem som är ärliga emot dig. En utav dem som säger att du kommer misslyckas och att när du väl gör det så är det fullt naturligt, fullt normat, fullt naturligt. Det vore där emot konstigt om du lyckades. Kroppen vill inte svällta, den vill tugga, den vill jobba, den vill ha söt och slibb. Den kommer inte nöja sig med låg kaalori kost den kommer kriga. Du har staratat krig. Ett krig som du inte kan vinna.
Kanske är det dags att du och din kropp startar ett sammarbete, Kanske ska ni kramas och bli vänner och jobba med varandra istället för emot varnadra…
Det jag vill få fram är att det är inget misslyckande om du inte fixar det, det är naturligt!!!
Hej,
Har lidit av bulimi i 10 år. Jag är nu 23.
Jag har precis påbörjat en ny form av terapi där jag blev informerad om att det är mycket vanligt att nulimi övergår till ortorexi.
Hur vet du att du inte har det? Är det verkligen möjligt att träna som du gör, samt äta som du gör. Det jag menar är: Är man verkligen ”fri” från det om man tar proteintillskott etc.
Jag känner inte dig men spontant känner jag att det inte är helt ok för en f.d bulimiker att skriva om dieter och sådant….
Jag kanske har fel och please tell me if i do! Var bara tvungen att skriva detta till dig.
Grymt bra inlägg, Sofi! Håller med fullständigt!
Jättebra inlägg men vore kul att höra, hur man ska och vad man ska göra för att gå ner i vikt på det bästa sättet!Kanske skulle kännas som ett plåster på såret nu när du sagt sanningen som vissa inte vill höra ;) haha grymt bra blogg!!
u go girl
Du har så rätt! Tänk om alla kunde tänka lika smart
Känner igen mig i ditt inlägg har du några tips hur man skall samarbeta m kroppen o lyckas gå ner i vikt samtidigt? en riktigt intressant blogg du har hittade hit för ca 2 veckor sedan
Hej, vet inte riktigt vart jag ska vända mig, men tänker eftersom att du är tjej och tränar extremt mycket att du kan hjälpa lite grann.
Jag är 16 år och tränar hårt och ofta, 6 dagar i veckan i alla fall och har gjort det i många år nu. Jag äter inte sötsaker överhuvud taget och har inte gjort det sen 3 år tillbaka, något jag är stolt över. Men det senaste året och framförallt halvåret har jag upplevt att jag tappat mycket i vikt: från 53 kg till nu senast jag vägde mig 47 kg. Vad vågen visar bryr jag mig ärligt talat inte så mycket om, men det som skrämmer mig är min byststorlek. Från att ha haft en helt normal B-kupa, glappar det helt plötsligt i en A-bh. Det är inte bara förnedrande utan också omöjligt att hitta en bh som passar längre, det enda jag kan hitta är någon enstaka Hello Kitty-bh och ärligt talat hur kul är det?
Jag vet att jag bör gå upp i vikt för att få tillbaka brösten, men hur kan jag vara säker att fettet sätter sig över bysten och inte på mina älskade magrutor? Samt vad ska man äta egentligen? Jag vill verkligen inte äta sötsaker eller socker över huvud taget, men jag kan tänka mig att trappa upp med fettet. Om du var i min situation, vad hade du gjort?
Väldigt, väldigt, väldigt tacksam för ett svar. Tack för en jättebra blogg. Kram!
Yes! Håller med! Är trött på folk som pratar om dieter, förbud samt konstiga regler, och ännu tröttare är jag på folk som “unnar sig”. Viktminskning, eller att hålla vikten, framställs ofta som något oerhört svårt som man bara klarar av genom att följa en strikt diet, och det stämmer inte. Man ska vara snäl mot sig själv och sin kropp, man ska inte behöva styras av regler eller unna sig (oftast så brukar de som unnar sig något mena att de äter något som är förbjudet vilket är ett jobbigt och desktruktivt sätt att se på mat).
Så klockrent! Riktigt bra skrivet Sofi! Om alla bara kunde tänka likadant!
Man behöver inte ett nytt år för att sätta mål anser jag. Bra skrivet Sofi!
Du är såå klok, riktigt bra skrivet!
Fan du är så grym! Helt korrekt. jag är en av dessa puckon. varje jävla år! Såå trött på det. men detta är första året som jag fattat att det inte funkar och att jag måste hitta på en ny strategi. Jag har bantat sen till o från sen jag var 12! Har bråkats med en ätstörning sen unga dgr. Har nog inte helt övervunnit den kampen men jag har insett att om jag bantat såå länge och ändå inte fått den kropp jag vill ha så måste jag ju uppenbarligen göra något fel!
Tack för att du belyste detta så jag fick ännu mer pepp.
Sen är frågan hur i helvete jag ska lyckas för jag är jävligt trött på denna kostym! Men träning och positivitet har jag bestämt ska ingå i den strategin.
Tack för att du är en sån inspiratoion för både unga och oss lite äldre (31=) )
Mvh Lillemor
Hm… jag brukar tycka att du har otroligt bra inlägg men här blev jag lite besviken.
Även om man har misslyckats 100 gånger förut, så kan man ju inte sluta tro att man ska lyckas? För misslyckandena är i ditt förflutna, och de enda du kan påverka är din framtid. Om inte ens en själv tror att man kan lyckas, vem ska då tro de? Det svaga är ju trots att inte att falla, de är att resa sej igen. Och själv tycker jag att även om man inte orkar, hela vägen in i mål, så är de i af bättre att försöka än att inte försöka alls. Kanske har man itne bättre kunskap än de man matas med av media… Tänk på att alla är inte riktigt lika pålästa som jag och du. Många får bara den infon dom får i media, och självklart kan dom kritiskt granska, men hur ska man kunna kritiskt granska om man inte har referenser? Kunskap är inte tung att bära, men de tar tid att fylla på sin ryggsäck..
Det var mest dravvel.. men jag tycker i af att de är all heder till dom som försöker och försöker.. även om de inte alltid blir rätt.
Gott nytt på dej, och lycka till med voffen, dom förgyller ens liv.
Klarsynt och ärligt! Ett mycket bra inlägg!
Låter helt klart sunt! Men hur ska man enligt dig bete sig för att gå ner i vikt då?
Mvh Helena
Ditt inlägg träffade rakt in i mitt hjärta. Och det gör ont. Riktigt ont men på ett positivt sätt, tror jag. Tack för att du är du och all inspiration du ger mig. Jag har startat ett krig med min kropp men jag ska vinna det genom att tänka långsiktigt och vad som är hållbart förhoppningsvis Livet ut! Jag kämpar. Vidare. Det ska gudarna veta…Love.
Nej carro. Att banta och ständigt misslyckas är inget bra alltenativ då det stressar kroppen och sårar själen då man känner sig just misslyckad och ångest. Därför är sammarbete på långt hållbart vis bättre än krig.
Absolut Sofie, de har du såklart rätt i,:-) det var inte så jag menade, jag tänker mest att hellre försöka och misslyckas än att inte försöka alls.
Sikta mot stjärnorna för att nå trädtopparna, förhoppningsvis lyckas dom förr eller senare.
Mycket bra skrivet Sofie !!
Wow riktigt bra inlägg Sofi! Länkar vidare om det är ok!
(annars är det bara att säga till)
Och Anna, ät en balanserad kost med proteiner,fett och kolhydrater så löser det sig nog. Du kanske äter för lite bara? Man blir inte fet av bra mat. Öka på fettet är nog smart då bröst till större delen är fett.
jevla skitsnack, kroppen vill ta mej fan inte ha slibb o slabb eller vad fan du nu kallar det!!!! o GRATTIS till ALLA som LYCKAS!!!! varfor e du so sjukt negativ, her sitter man o rokar komma in po en svensk blogg der det bara stor om hur man misslyckas med not man ser fram emot! mer pepp at folket!!!!
Grymt skrivet! Har aldrig varit så extrem som du beskriver, men känner verkligen igen beteendet, både från bekanta och delvis från mig själv. Förra året hade jag som löfte att gå ner 4-5 kg, vilket jag skulle fixa genom att “deffa” ganska strängt i ca 6 veckor och sedan börja äta “normalt”. Har alltid varit en tränande aktiv person, så var fettmassa jag ville tappa. Jag gick ut alldeles för hårt. Även om jag åt rätt mycket var det mindre än jag var van vid och träningen kändes tråkig när jag inte hade samma ork som innan. Slutade med att jag “sket” i allt, tyckte att om jag tränar mycket ska jag väl få äta vad jag vill, så det gjorde jag med. Deffen gav mig minus 2 kg innan jag gav upp, och dessa kilon gick jag upp lika fort som de förvann. Jag vägde mig inte på ett tag, och i mitten av April vägde jag + 3 kg! (sen nyår).
Insåg att jag verkligen ville ta tag i detta. Är inte på något sätt överviktig men kände att jag saknade balans och kontroll! Skaffade en PT som peppade och pushade mig. Att följa någon annans metod var bra mycket enklarare än att sätta ihop sin egen. När jag gjort mina egna metoder har jag gett upp när det inte funkat, men min PT försäkrade mig om att den valda metoden skulle funka, men det skulle ta tid!
Så vad gick metoden ut på då? Jo helt enkelt att träna bra, äta bra men ej för mycket, äta av alla livsmedelsgrupper, inte dricka alkohol och att ha en ätardag/vecka. Jag låg på kaloriunderskott utifrån det kostschemat han satt ihop, men eftersom jag åt av ALLT (och inte uteslöt kolhydrater t ex) hade jag ändå energi. Efter en månad låg jag inte ens på ett kilo minus, antagligen för att jag inte fick någon vätskeviktsnedgång som t ex LCHF ger. Jag frågade min PT när resultaten kommer och han sa till mig att dom kommer, var så säker
Efter 12 veckors slit låg jag på ca 4-5 kg minus. Och detta var ingen fusk-viktminskning av vätska och muskler utan verkligen en stor del fett, vilket syntes på både kropp, mått och kläder. Under sommaren tog jag det betydligen mer lugnt, åt “vad jag ville, men bara om jag var sugen” och gick upp ca 1.5 kg, vilket inte är särskilt mycket. Detta gick jag snabbt ner igen så fort sommaren var slut och jag kom tillbaka till mina vanor. Eftersom strukturen jag fått av min PT nu var väldigt inbiten upplevde jag inte mitt sätt att leva som betungande, utan det var nu vardag för mig. Powerwalks på morgonen, lagomstora portioner, gruppträning/gym ibland och godsaker på helgerna.
Nu under hösten har jag inte alls varit lika sträng som i våras, istället för att ha en ätardag har jag mer tänkt fria helger och inget sött på vardagar om det inte är kalas. Detta funkar utmärkt för mig och under hösten gick jag ner ytterligare 3 kg från den vikten jag nådde innan sommaren. Nu över jul har jag gottat mig endel, men vikten håller sig ändå stabil.
Så jag nådde mitt mål, gick totalt under året ner ca 5 kg från den vikten jag vägde januari 2011. Men det var inte på det sättet jag först trodde
Jag tycker inte alls du är negativ, som några skriver. Om man känner igen sig i det du skriver så blir man snarare lättad av att läsa texten. Man behöver inte känna sig misslyckad, för det är bara logiskt att det blir sådär om man hårdbantar.
Bra inlägg alltså, som alltid!
Blev seriöst deprimerad nu. Fast jag vet att det stämmer nog in på dem flesta alltså det du säger är sant. Det är nästan så man vill ge upp redan nu för det känns inte som man har en chans.
Men jag har lärt mig att man kan inte sluta äta godis helt och man kan inte gå in på en diet som varar i två månader och sen när du börjar äta vanligt igen så går du upp allt du har kämpat för.
Därför håller jag på att lära mig äta på ett sätt som är nyttigt och fungerar i vardan. Men visst det brister. När det kommer till helg vräker man i sig för man har varit “duktig” och hållt sig 5 dagar. Har du nå tips på hur man inte vräker i sig på en gång det har slagit grönt? Eller skriva nå nyttig kaka som är bättre än en vanlig. Tips på någon god mat som man kan äta istället för pommes och korv. Något lika simpelt att göra som det?
Skulle bli glad om du tog din tid och svara på mina funderingar.
bästa du någonsin skrivit. nej, bästa någon någonsin skrivit! jag kommenterar aldrig bloggar men detta var f** imig bra skrivet.
duktig tjej!